Hur ligger det till egentligen?
Man sitter och knåpar ihop ett inlägg. Har ett par hundra unika läsare, men nästan ingen kommenterar. Tycker att det är jättetråkigt. Det tar inte många sekunder att lixom flika in ett "hej, vilka fina bilder" "vad mysigt" och bla bla. Ni hajar antar jag. De små orden som värmer otroligt mycket.
Egentligen har jag inte en aning om vad jag vill ha sagt med detta egentligen... Kände bara för att lätta på mitt allt för tunga hjärta.
Funderar med på samma saker ibland... Men sen så känner jag ändå att det är en väldigt liten del av mitt liv som hamnar här.... Men blogglusten går helt klart upp och ner!!!
Nu är jag lycklgt förskonad från elakheter men jag håller med dig ! Man väljer själv vilka delar man vill dela med sig av. Jag tycer själv att jag är ganska öppen, men jag är inte speciellt privat !
Det som skrivs i bloggen är bara sånt som jag skulle kunna berätta för vem som helst på gatan. ALLT annat håller jag för mig själv :)
KRAM på dig !!
Jag brukar alltid kommentera hos folk, men när man inte får något svar tillbaka så tröttnar man ju lite på det. Men det var just pga av sånahär orsaker som jag satte lösen på min blogg. Ville inte att alla skulle veta allt (eller ja, det jag skrev om iaf). Att dom på jobbet visste allting om vad vi gjorde, barnen osv. Nej nu har jag haft lösen i flera månader och det är så skönt. Vet precis vilka jag delar min vardag med, plus att jag kan lägga ut bilder på barnen och veta att inte vem som helst kan se ;)
Kram på dig!
känner verkligen igen mig i det du skiver. lite därför jag la ner bloggen ett tag. familjen läser och hör inte av sig lika ofta för det "behövs" inte. jag har undvikit att berätta för mina vänner om den just för att det blir en så otroligt tråkig envägskommunikation. och ja det är tråkigt när man inte får kommentarer trots att man ser att folk läser! samtidigt som man glädjer sig över att dom faktiskt klickar sig in..det borde väl betyda att dom trivs? ;)
just nu tycker jag dock bloggen är rooolig men i perioder lessnar man verkligen och vill bara lägga ner allt. oftast just på grund av bristen på respons. man bara ger och ger av sig själv men får inte igen nått..blabla, nu ska jag sluta tjata här haha!
kram på dig vännen!
och förresten. vi bor på tullen! :)
Sånt där kan jag med gå och grubbla över nu för tiden, att man inte vill dela med sig av precis allt... Jag bloggar mest för att jag vill kunna blicka tillbaka, men nu bloggar jag allt mindre och mindre... Tråkigt men sant.
Kram på dig
Det tyckte jag var väldigt bra skrivet. Det klart man inte skriver om hela sitt liv i sin blogg utan bara det man vill dela med sig av. Jag kan erkänna att jag är väldigt dålig på att skriva kommentarer på bloggar som jag läser, men jag vet ju själv hur roligt det är när man får en fin lite kommentar.
Jag känner igen mig i det du skriver. Det är Av den anledningen att jag inte vill lämna ut allt som jag ex inte visar bilder på Williams ansikte eller skriver om allt som händer. Jag delar med mig av små glimtar som jag känner att jag vill dela med mig av. Resten är (och resten är ju nästan allt) håller jag privat. Ibland känner jag också att varför bloggar jag egentligen? Det var mycket roligare ett tag när man fick massor av kommentarer och respons, men nu får jag knappt några kommentarer och då blir det helt enkelt inte lika kul.. Så, jag håller med dig! Och jag tycker sin blogg är jättefin!
Kul att du bloggar ju!!
Kan bara hålla med dig om allt du skrivit! Och man blir minst sakt mörkrädd när man läser alla spydiga och taskiga kommentarer vissa utav de större bloggarna får ta.. Då är jag glad över att jag har en liten blogg och vill gärna ha det så :)
Känner oxå så imellanåt.. har blivit mindre blogga nu.. men slänger in nått inlägg då och då.. men jag bloggar när jag känner för det.. det är ju trots allt bara för min egna skull som jag bloggar.. så jag en dag kan gå tillbaka och läsa :)
kram
