När Junie kom till värden!

Torsdagen den 13/10, min BF dag.
Värkar i 5 timmar. Ringde hit svärföräldrarna får Växjö eftersom vi trodde att det kunde vara på G.
Men tyvärr blev det inte mer än så. Värkarna avtog under natten och på morgonen kännes allt som det brukar göra.

Fredagen den 14/10

Hade ett inbokat besök hos BM.
Allt verkade vara fint med lillan som verkat bestämt sig för att stanna inne i magen ett tag till.
Tog en lång och ack så lång promenad på stan i hopp att få igång värkarna igen. Men det hände inte så mycket, och allt kändes som vanligt hela dagen. Kvällen kom och inga värkar gjorde sig påminda.
Gick till sängs efter utröstningen av Idol och vi alla höll tummarna för att det skulle sätta igång.

Lördagen den 15/10
Vaknade jag strax efter kl 02. Behövde gå upp och kissa, men hade lite ont och kom inte många droppar.
När jag lagt mig igen kanske klockan var runt 2.30 fick jag en jätteond värk. Slumrade till men vaknade av ännu en. Fortsatte att slumra men vaknade hela tiden av onda värkar. Tillslut vid 05 tiden kom de så tätt att jag inte tordes ligga kvar och väckte Tobbe och talade om att NU är det dags! Idag blir det bebis!
Vi hjälptes åt att packa ner det sista i väskan och väckte svärmor. Ringde förlossningen och de sa att vi skulle komma in. Sagt som var så åkte vi hemifrån.

Klockan 6.13 skrivs vi in på förlossningen av en jättesöt barnmorska som hette Delia. Hon frågar om vi ska ta ctg eller undersöka först. Jag blir mer än gärna undersökt först eftersom jag vill se om det hänt något.
Får mitt svar. Öppen 7-8cm!! Fuck! Inte undra på att värkarna gör ont!


En värk på topp! AAAJJ!

V
i får komma in på ett förlossningsrum och blir direkt tilldelad lustgasen. Tack!
Skiftbyte i bregottfabriken och vi fick in en BM som hette Annika. Jag vet inte om jag tyckte att hon var så bra, men jag hade på tok för ont för att ens bry mig om detta.

Elektroden skulle fästas på bebis huvud, men det ville sig inte alls. 3 gånger fick hon sätta dit den, och det kändes!
Värkarna var otroligt starka och jag drog i mig på tok för mycket lustgas.
Det blev fördröjning på allting som sas och gjordes och smärtan blev 100 gånger värre än vad den hade varit utan lustgas tror jag.

Kl 7.15 börjar jag krysta. Samma sak här med lustgasen. Jag minns här någonstans att T har det väldigt jobbigt att se mig ha så ont.

Tar av mig lustgasen så jag riktigt känner den sista krystvärken och klockan 7.26 kommer där ut en underbar liten flicka. Ord är överflödiga och tårarna sprutar från både mig och T.
"min bebis, min bebis" hör jag mig själv, och kommer sedan på att det inte bara är min bebis. Tittar T i ögonen och gråter fram "vår bebis" istället.

Liten får komma upp på magen och navelsträngen klipps av pappan.
Moderkakan är jobbig och de trycker på magen. Det gör nästan lika ont att föda fram den som det gjorde att få ut bebisen. Men tillslut kl 7.36 kommer den. Helt perfekt.


Helt Ny!

Lillan får apgar 10 - 10 - 10
3490g och 48 cm

Våran lilla flicka!
Junie Irma Anna Lovisa


Första måltiden


Stolt pappa mes sessan


Nyfiken och Stolt nybliven stroebror!


Lite blyg och lite läskigt, men ack så stolt kille som får hålla i lillasyster

Jag är väldigt nörd med min förlossning. Trots den värsta smärtan! Jag upplever smärtan denna gången som mer än vad jag gjort med killarna. Jag misstänker att det är bara för att allting gick så snabbt och var så intensivt.

Lillan är född ca 5 timmar från att värkarna startade.
Och krystades ut på 6 minuter! Snabba ryck!
Jag själv klarade mig utan några bristningar och känner mig idag återställd efter förlossningen.


Lilla hjärtat. Ett dygn gammal och på färd att lämna BB


Mina förlossningsberättelser!

Lite positivt i all sjuka.
Lägger upp mina förlossningsberättelser =)

Oscar (skriven den 21/2-07)


Lördag 10/2-07 (Bf enligt sista mens) (enligt ul skulle jag ha bf 18/2)

Vaknade kl 06.00 denna lördag morgon av att jag hade jätte ont i magen... Trodde att jag bara var kissnödig så hävde mig ur sängen o upp på toa.
När jag kom tillbaka till sängen efter toa besöket så fick jag ont igen... sen avtog det o efter ca 5 min kom det igen.
Vågade ju inte hoppas på för mycket men höll tummarna för att det startat.
Låg o vilade en stund och det fortsatte. Tillslut så gick jag upp.
Kom på att jag inte ens påbörjat packningen av BB-väskan, så började göra det.
"Värkarna" fortsatte.
Vid 10-11 tiden så kom Tobbes föräldrar på besök.
Berättade att jag trodde att det startat. Så när de sedan åkte hem igen så tog de med sig hunden Indra hem så att vi inte behövde tänka på henne.


Kl. 13.00 så gör värkarna ondare. Ringer till förlossningen och frågar lite. De tycker jag ska ta 2 värktabletter. Hjälper ingenting. Har ca 1 min långa värkar som kommer med ca 3 min mellanrum.

Kl. 16.00 så bestämmer jag mig för att försöka ta mig ner i badkaret. Hjälper lite mot värkarna, men inte långt från det jag kommit ner i badet så tar varmvattnet slut. Vad arg jag vart!! Bara att försöka ta sig upp igen.

 

Kl. 17. 00  Har jag värkar med ca 5 min mellanrum som sitter i ca 1,20 min.

Kl. 20.00 Så blir värkarna starkare. Gör riktigt Ont! (tycker jag då) Försöker titta på melodifestivalen, men såg inte mycket av den. Försöker koncentrera mig på andningen.
Ca 4-4,5 min mellan värkarna som sitter i ca 1,5 min.

Kl. 20.20 Så ringer jag in till förlossningen igen. De ger klartecken att vi får komma in på en koll. Visste när vi åkte att vi skulle få åka hem igen, men jag ville in o kolla så allt stod rätt till.

Kl. 21.00 Åker vi hemifrån. Helvetes åktur. Jag rekommenderar absolut inga bilfärder med värkar!!

Kl. 21.41 Så ringer vi på ute vid förlossningen och blir insläppta.

De sätter en CTG kurva och allt ser bra ut med men lill*
Värkarna fortsätter att vara regelbundna.
Efter ca ½ timme med CTG så undersöks jag. Öppen 1 cm.
Blev tillfrågad som jag ville ha värktablett och åka hem o försöka sova ett par timmar, eller om jag ville ligga kvar och försöka sova. Valde att åka hem...trots hemska bilfärden.

I bilen hem så blir värkarna ännu starkare... Vid detta laget så små skriker jag varje gång det kommer en. Gör hemskt ont.
Vet inte riktigt vilken tid vi var hemma, Tar i alla fall o äter lite kräm o mjölk och sen lägger vi oss.

Söndag 11/2-07


Kan slumra till lite mellan värkarna.
Tillslut så gör det för ont att ligga ned. Kravlar mig ur sängen ut till soffan o försöker sitta där och andas ett tag så att Tobbe kanske kunde få sova ett par minuter längre än mig.
Efter inte alls lång stund så klarar jag inte mera. Ringer förlossningen igen och vi får komma in.

Väcker stackars Tobbe som typ sover när han sätter på sig kläderna.

Sen åker vi hemifrån strax efter det.

 

Kl. 03.58 så skrivs vi in av en söt ung barnmorska som heter Rebecka.
CTG igen och allt ser bra ut även denna gången.
Undersöks och det visar sig att jag är öppen 3-4 cm. Glad att jag äntligen får läggas in.
Får ett fint förlossningsrum med bad och allt.
Får på mig det snygga förlossnings linnet. Såå fult men Såå skönt!

Provar på lustgasen, men det är verkligen ingenting för mig.
Efter några försök så ger jag upp. Blir bara yr och illamående o känner att jag inte klarar av det.
Vill ha EDA (ryggbedövning).
Dropp sätts och jag erbjuds att bada. Det tackar jag glatt (så glatt man kan) ja till.
Undersöks innan jag får gå i badet o jag är öppen ca 6-7 cm. Inte undra på att jag har ont!
Badet hjälper lite i alla fall. Spolar varmt vatten på magen vid varje värk.
Tobbe reglerar vattnet i badkaret så det inte ska rinna över.. hihi.

Vid halv 7 tiden så byts det personal.
In kommer det en barnmorska som heter Lena, en Undersköterska som heter Ing-Marie och världens sötaste BM-Elev som heter Hanna.

Känner att badet inte hjälper så spec. bra längre så ber om en handduk och att jag vill gå o kissa.

Går till sängen o tjatar om min ryggbedövning.
Undersöks o är öppen 7-8 cm.
Och äntligen! efter en stund (som känns som typ 100 år) så kommer äntligen narkosläkaren.
Jag kan säga att det var som att hamna i himmelriket när den började verka!!
Från total smärta till att inte alls känna värkarna! Så enormt skönt och äntligen en chans att vila lite.  

Fick vila ca 1-1,5 timme, sen så började det trycka på nedåt.. Jätteläskigt ju!
Var inte beredd på att det skulle börja trycka på så fort!
Ringer på klockan och bm-eleven Hanna kommer in.
Undersöks och det visar sig bara vara en liten kant kvar.

Hinnorna tas (otroligt läskig/skön/konstig känsla när vattnet kommer).
Elektrod fästs på bebisens huvud.

Kl. 10.10 Får jag äntligen börja krysta!
Också det en sådan otrolig känsla!.
Kroppen vill lixom trycka på fast att det gör så ont. Krystar o krystar o känns som att det inte händer så mycket.
Hanna är med oss inne på rummet hela tiden.. Kändes otroligt tryggt att ha henne där.

När bebisens huvud nästan är ute... så halva huvudet är inne o halva ute så avtar värken som jag har! Den smärtan är verkligen obeskrivlig!!!!! Så jävla ont har jag aldrig haft i hela mitt liv! Kan inte göra någonting. Bara skriker allt jag har av smärta.
Och äntligen! Efter en stund som känns som känns som en miljard år så kommer äntligen en värk till. Plopp så var huvudet ute.. o Plopp så var resten av kroppen ute.. Ingen smärta kvar..
11.37 var klockan.
Ligger på rygg och stortjuter.
Hanna torkar av bebisen lite (har bett henne göra det innan hon/han kom ut)
Hör det första lilla skriket och tårarna bara sprutar från både mig och Tobbe.
Ber henne hålla upp bebisen så jag kan se om det är en pojke eller flicka...
En Pojke!! Bölar fram "en pojke! Vi har fått en pojke!"
Den lille läggs upp på min  mage o tårarna sprutar ännu mera.
En sådan liten.

En sådan söt!
Lyckan är obeskrivlig.

Han (har ju inte fått något namn än) får ligga kvar på min mage medan min moderkaka kommer ut (11.45)
Tobbe klipper navelsträngen och jag sys 4 stygn.
Ligger bara och myser ett tag innan det är dags för att ta på lite kläder, vägning o mätning.

Lillen är 48 cm lång och vägde 3010g. En alldeles lagom liten pojke.
Pappa Tobbe klär på. Så sött att se!

Han får komma tillbaka till mig o vi bara vilar och myser en bra stund. Trött som bara den. Har inte sovit sen kl. 06.00 i lördags morse.
Äntligen får vi in lite fika. Så gott!
Får gå upp och duscha sen bär det iväg till BB.

Tobbe var med mig hela tiden. Han hejade på mig och sa att jag var så duktig och att jag klarar det. Skulle aldrig ha klarat det utan min Älskling! Älskar dig Tobbe!

Lillkillen fick namnet Oscar Jonas Tobias
Född. 07.02.11
Kl. 11.37
Vikt. 3010g
Längd. 48cm

Lyckan är obeskrivbar! Mamma och Pappa älskar dig lille Oscar!




William (skriven 24/11-08)

Bf enl ul var 20/11
Bf enl sm var 22/11

Lördagen den 22/11 kl 08.00 kände jag den första sammandragningen.
Då vågade man verkligen inte hoppas. Hade haft samandragningar i flera veckor!
Men de gav sig inte. Vi tvättade och grejjade här hemma.
När klockan vart frammåt 14-tiden tyckte jag att de borde ha avtagit om det hade varit falskt alarm. Så jag tig ett par värktabletter, men värkarna fortsatte.
Ringde till förlossningen och de sa att det var klart att vi fick komma in för kontroll när vi önskade.
Jag hade inte ont, så det var absolut inte aktuellt än.
Ringde Tobbes föräldrar som har ett par timmars körväg hit. De kom vid 16,30 - tiden.
Satt i soffan o klockade värkarna lite, nu började de kännas mera, men kunde prata normalt under pågående värk.
Duschade varmt. Mycket skönt.
Åt mat som Tobbes mamma lagat. Gott med potatisgratäng o fläskfile.
När vi hade ätit började t göra ondare, och nu var jag tvungen att andas igenom dem.
Kollade dansbandskampen och fikade, då kände jag att nu måste vi in för nu klarar jag inte av smärtan. Måste ha någonting!

Var inne på förlossningen ca kl 21,15
Tog ctg-kurva. Sen undersökning. Tänkte max 2 cm
Snacka om att man blev chockad! "Du är öppen 8 cm!!!!"
Detta kommer att gå snabbt.

När vi kommit in på förlossningsrummet känner jag att det redan börjar trycka på.
De tog hål på hinnorna och satt elektrod på bebisens huvud.

Krystvärkarna kom strax därefter.
Mina bästa vänner var lite lustgas och Tobbe så klart.

Får panik av krystvärkarna!
Har aldrig haft så ont! (gjorde mycket ondare denna gången än med Oscar.) Visste inte var jag skulle ta vägen.
Krystade ett par ggr sen var redan huvudet på väg.
Tog i o tog i. Men nejdå. värkara avtog o där satt huvudet. Tog i och tog i igen, men nej inte denna gången heller. Värkarna avtog. 3 gången, tog i för kung och fosterland och öntligen ploppade huvudet ut! Skönt att ha det ute iallafall.
Nu ver det axlarnas tur. Inte heller de ville komma ut på första omgången med värkar. Tog 2 eller 3 omgångar där oxå. + att hon fick hjälpa till att dra o lirka ut dem.

Men så äntligen!!! 22,54 ligger det en illaluktande, slemmig, men hur go unge som helst! Åh vilken lycka! Vi har fått en bror til Ogge!

Vi är så lyckliga! Våran lille kille!

Lillkillen fick namnet William Otto Birger
Född. 08.11.22
Kl. 22.54
Vikt. 3730g
Längd. 49cm

Tog inte ens 2 timmar inne på förlossningen. Detta var snabba ryck.
Kom undan utan en enda bristning!

Åh vad vi älskar dig vår pojke!



RSS 2.0