30 Oktober 2010- Otäcka minnen

Fy vad jag har gråtit. Floder! Och det var så länge sedan.
Barnen är lämnade på förskolan, och sitter och tittar igenom min blogg. Det är alltid intressant och titta tillbaka tycker jag. Klickade mig hit och dit, men undvek kategorin "Oktober 2010". Men tillslut hämnade jag där iaf.

Jag började läsa.
Väldigt dumt av mig eftersom jag mår så dålig av allt som hände den där dagen, sent i Oktober för 1 år sedan. Jag minns allt som att det skulle ha vart igår.

Jag har det senaste året fått många många nya läsare hit till bloggen. Och alla vet inte vad som hände den dagen.
Ni som vet, tycker säkert att jag upprepar historien. Detta är dock ett sätt för mig att fortsätta bearbeta hela händelsen. Den finns i bakhuvudet nästen varje dag - ja så är det faktiskt.

Den 30 Oktober 2010 var den dagen jag trodde att mitt barn skulle dö. Min älskade lilla William ♥

Jag väljer här att göra ett utdrag ur bloggen från denna hemska dag. Detta skrev jag medan minnet var färskt, redan på kvällen när vi kommit hem från sjukhuset.
Vi var i Gemla hos svärföräldrarne när allting hände. Vilket jag är evigt tacksam över.  Jag greps av total panik och chock och vill inte ens föreställa mig hur det hade varit om jag varit själv hemma med båda barnen.


Bloggen 30 Oktober 2010


Nu dör mitt barn!!

De 2 senaste inläggen var tidsinställda. Ni kan inte i er fantasi föreställa er vilket drama som egentligen utspelade sig på Kvarnvägen i Gemla.

Klockan var strax före kl 17.
William hade sovit. Hade just hämtat honom. Kände att han var lite varm och tänkte ge honom alvedon. Men ville att han skulle vakna till lite först, så jag satte mig i fotöljen framför tvn med honom. Vi satt och pratade och tittade på tvn.

Rätt som det var stelnade William till. Jag trodde han blev rädd. Men han vart stelare.. tog upp honom och pratade med honom, men han slutade inte. Han var stel som en pinne och ögonen vände sig uppåt och bakåt i huvudet på honom. Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde här. Har ett svagt minne av att jag skakade honom och bara skrek "WILLIAM!! WILLIAM!!!"
Bengt-Olof (svärfar) tog honom och sprang ut i köket. Jag sprang efter jag bara skerk allt jag hade.. "WILLIAM!!!"
B-O  la ner honom på mattan mitt i köket. William var fortfarande helt stel och okontaktbar med ögonen helt bakåtvända. Det kom slem ur munnen och William började bli blå. (här under tiden ringer Tobbe 112)
William slutar andas och blir mer och mer blå. Jag skriker allt jag har "WILLIAM!!! HAN DÖR!! HAN DÖR!!!"
Allt är helt uppochner! Jag mins allt bara i ren panik som ett töcken. Allt jag bara tänker hela tiden är att NU DÖR MITT BARN!

Någonstans här kommer Lena (svärmor) och Oscar in. De har varit vid affären.
Jag skriker att hon måste ta Oscar här ifrån. Jag vill inte att han ska se när jag är så chockad och förstörd.
Jag tror vi ger William hjärt och lung räddning ett tag.. Han börjar andas oregelbundet.
Vi lägger honom i sidoläge. Han andas. Dregglet rinner och William stänger ögonen. Han sover.
Tårarna sprutar om mig och jag skakar i hela kroppen.
Allt jag lyssnar efter är Williams andetag och sirenerna från ambulansen som är påväg. Hör inget annat.
Jag ropar på Oscar och Lena. Oscar undrar varför mamma är ledssen. Berättar att William är lite sjuk och att ambulansen ska komma.
Äntligen, efter en tid som känns som et timma hör jag ambulansens tutande på håll. ÄNTLIGEN!
Kommer 2 ambulanser. De kontrollerar febern och syresättningen i blodet. William kvicknar till i 2 sekunder och letar reda på mig. Tar upp honom och han fallar bort i sömn igen.. Hans armar börjar rycka lite och ambulanspersonalen börjar leta efter ett kärl att sätta en infart i. William blir ledsen av att de sticker honom i armen.
Äntligen! Mitt barn skriker!
De får inte in någon infart och ger upp då ryckningarna i armarna slutar.

Vi får åka med in till sjukhuset. Tobbe åker efter i bilen.
William är utmattad och sover på min mage.
Vi får komma in på barnakuten. Han har 38 grades feber.


William sover och sover medans vi väntar på läkaren.
Han undersöks och prover tas på honom.

Antagligen har han fått en feberkramp.
Allt efter som timmarna går så piggnar han till. Mamman är glad. Mitt barn! Mitt barn!! Han lever! Han börjar bli sig själv!
Vi får lite fika.
Vi får kramplösande medicin med oss hem om det skulle hända igen.

Jag greps av panik. Jag visste ingenting. Jag bra skrk och skrek. Tåratna sprutade. Jag skakade. Jag var helt säker på att William dör. Mitt barn dör!

Nu ligger han och sover.
Frågan är om jag kommer sova?!?!

Det här var värsta dagen i mitt liv. MITT BARN ÄR INTE DÖD! HAN LEVER!! HAN LEVER!!








Kommentarer
Postat av: Melanie

ursch och fy! vi var ju med om något väldigt traumatiskt när moa föddes med allt som hände då. även fast det är helt olika situationer, så vet jag iaf hur det känns när man inte vet om ens barn kommer överleva eller ej. När den känslan finns...det är så hemskt!

kram fina du!

2011-10-12 @ 09:16:51
URL: http://enlitendelavmig.blogg.se/
Postat av: Malin

nej men fyyy.. blir helt tårögd!!! skulle ha läst det här senare idag känner jag, ska iväg straxt!(& vara social hehe)..

tur i oturen att det "bara" var feberkramper.. fy så otäckt!!! :((( usch förstår också att upplevelsen har etsat sig fast riktigt hårt i ditt minne och hjärta! :(

kraam

2011-10-12 @ 09:32:06
URL: http://malin83s.blogspot.com
Postat av: ellenojag

Amen shit, vilken tur att du inte var själv, jag hade också fått samma panik, skönt att allt gick bra!!! stor kram på dig!



och btw... vilken envis liten tjej du har i magen ;)

2011-10-12 @ 09:52:56
URL: http://ellenojag.blogspot.com
Postat av: Josefine - Mamma till Alva

men herregud ! usch vad det gör ont i mitt hjärta nu och jag blev alldeles tårögd av ditt inlägg :/ kan inte föreställa mig hur jag hade reagerat ifall det där hade hänt med Alva... Tack gode gud för att allt gick bra och att lille W mår bra nu <3

2011-10-12 @ 10:15:00
URL: http://emmajosefine.com
Postat av: Maria

Fy vad hemskt! Ja, man skulle nog inte veta vad man skulle göra om man var själv i en sådan situation. Åh vad glad jag är att allt gick bra! Men fy så skrämmande. Stor kram till er!!

2011-10-12 @ 10:24:33
URL: http://Msomimaria.blogspot.com
Postat av: Sara

Usch, jag kommer ihåg när du skrev det där, så himla hemskt det måste varit. Usch och fy! stor kram!

2011-10-12 @ 10:28:28
URL: http://saaraaaa.blogg.se/
Postat av: Emma Viklund

Men fy!!!!!!!!!!!!!!!!!! :(

Här sitter jag och gråter! Tårarna började redan i början av inlägget, jag är så känslig och när det handlar om barn (sitt egna barn) blir det otroligt jobbigt, det är lätt att tänka sig in om det vore sitt eget barn, även om man aldrig kan sätta sig in helt i hur du kände och mådde EXAKT DÅ :( I den situationen, man måste nog uppleva det själv för att förstå... Men fy så hemskt och jobbigt :( usch! Vi har aldrig behövt åka in till akuten med varje Viggo eller Melker, det är jag glad för, det borde ingen behöva göra :( Några av Joels syskonbarn har haft feberkramper, så vi blir väldigt rädd då våra barn får feber... Usch.



STOR KRAM <3

2011-10-12 @ 10:34:42
URL: http://emmashjartan.se
Postat av: stina

men fyyy va läskigt, tårarna rinner när ja läser detta, fyyyyyy va hemskt, men tur att allt gick bra. vilken tur du inte var ensam med barnen som sagt, vet nog inte vad ja skulle ta mej till om detta skulle hända något av mina barn, vilken chock å va läskigt... uscha... :(

2011-10-12 @ 10:35:22
URL: http://mammastinsen.blogg.se/
Postat av: Anki Holmkvist

Jag vet att jag läste det där då och tyckte det självfallet var fruktansvärt, men nu när jag läste det igen och är mamma själv sprutar tårarna på mig. Jag kan nog egentligen inte ens föreställa mig hur det är, men jag är VARENDA dag rädd att min prinsessa ska sluta andas.

Tack och lov att din pojke klarade sig!!

2011-10-12 @ 10:57:51
URL: http://missholmkvist.blogspot.com
Postat av: MILAN - lillasyster Eriksson

Men usch. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig känslan då allt detta utspelade sig. Vilken tur att det gick bra med lillkillen iallafall. Hoppas att lillasyster bestämmer sig för att komma snart också. :)

2011-10-12 @ 11:22:15
URL: http://milan.myshowroom.se
Postat av: Anna-mamma till Vincent

Urs vilken jävla rädsla som måste ha funnits! Har han haft något sådant fler gånger efter det? Kram

2011-10-12 @ 11:46:17
URL: http://frokenstockholmare.blogspot.com
Postat av: i min lilla lilla värld

Jag har gåshud över hela kroppen. Fy vad hemskt! Tur att allt gick väl =)

2011-10-12 @ 13:12:17
URL: http://saratilling.se
Postat av: Anna-mamma till Vincent

Så var det för mig med. Det hände ingenting på slutet sedan blev det ju igångsättning. Men jag hoppas du får känna värkar snart!!:) Kram

2011-10-12 @ 13:15:06
URL: http://frokenstockholmare.blogspot.com
Postat av: Fröken M

men FY !! Jag ryser i hela kroppen när jag läser ditt inlägg, det här måste vara det absolut VÄRSTA som kan hända en mamma och skräcken måste vara obeskrivbar !! Tack och lov att allt sliutade lyckligt !!

KRAMAR

2011-10-12 @ 13:40:24
URL: http://frokenmela.se
Postat av: Stolt mamma till två

Åh fy vilken mardröm, hoppas det aldrig händer igen! Vet du hur vanligt det är med feberkramper? Fy om det skulle hända mina barn, hemska tanke! Hur mår ni ett år efter detta då? Det har väl inte hänt igen? Kommer han ihåg någonting från den dagen?



Många frågor här!

2011-10-12 @ 15:03:49
URL: http://sarahan.blogg.se/
Postat av: Sandra

Jadu vännen, verkar som vi båda kommer göra en sådan tripp i memory lane i oktober. Oktober ifjol var inte rolig för någon av oss. :(

Kommer ihåg när du skrev detta, blev alldeles kall när jag kom in på din blogg då och såg det. :( Hua. Och mina rårar rann när jag läste det, och det griper tag om mitt härta nu. Blir tårögd på en gång.

En förälders skräck.



Massa kramar till dig och er alla

2011-10-12 @ 16:04:24
URL: http://sandrabergvall.blogg.se/
Postat av: Maria T

Usch vilken hemsk händelse!!!! Vet hur det känns när man tror sitt barn ska dö... Hade många nära döden upplevelser den tiden vi låg på sjukhus med Oliver..

Det tar tid att bearbeta sådana här händelser!



Kram

2011-10-12 @ 16:25:29
URL: http://oliverspock.blogg.se/
Postat av: Hanna - Mode, smyckestillverkande och min vardag

Min son fick feberkramp i april i år och det var vidrigt. Förstår precis hur du kände dig.

2011-10-12 @ 17:19:36
URL: http://hannafialotta.blogg.se/
Postat av: Fia - mamma till Lucas

Fy vilken hemsk upplevelse.. Måste ha vart fruktansvärt när det hände :( Förstår att du fick panik! Tur att det inte var något ännu värre iaf, även om det som hände är hemskt nog..

2011-10-12 @ 18:28:13
URL: http://aije.blogg.se/
Postat av: Erika





Kram

2011-10-12 @ 19:27:31
URL: http://stoltmammatillmira.blogg.se/
Postat av: ★ Katta- Mamma till Bell, Melvin & Nova ★

ussssch! Vad hemskt!

Blev skit nervös nu, då min dotter somna med 39graders feber. En vän till mig har en son på 2år som fick feberkramp för nån månad sen. fy farao.

2011-10-12 @ 19:29:29
URL: http://kattaaa.blogg.se/
Postat av: Lina

Usch vilken mardröm. tårarna rinner när jag läser detta. Tur att det gick bra för W! Kram till er

2011-10-12 @ 19:40:49
URL: http://plusen.wordpress.com
Postat av: Sofie

fy vad läskigt, det som man varje dag är rädd för nästan hände dig, fy så jäkla läskigt. Förstår verkligen att man måste bearbeta det. Feberkramper, är det någon som barn bara får eller hur förklarade läkarna det? ska aldrig lilla tjejen komma?!

2011-10-12 @ 19:47:06
URL: http://blomstertappan.blogg.se/
Postat av: frida

Nej fy gumman de va jobbigt och bara läsa om de så usch för att vara med om de !! :( Blev riktigt tårögd!

Tur att allt slutade bra iaf !!

Tror de va feberkramp min lillebror fick en gång som mamma har berättat om, jätte otäck sa hon!



Stor Kram!!!

2011-10-12 @ 20:22:08
URL: http://fritte.blogg.se/
Postat av: Amanda

Fy fan :( tack & lov att det gick bra iallafall!!

2011-10-12 @ 20:43:31
URL: http://mandiem.blogg.se/
Postat av: Jannie

Å herregud säger jag bara...

Fy fan vilken fruktansvärd händelse.Stackars er!

Får tårar i ögonen bara av att tänka på paniken du måste ha känt...

Tack o lov att allt gick bra!

O vilken underbar liten kille det är.

Massa kramar till er

2011-10-12 @ 21:47:34
URL: http://ettforsoktilldagbok.se
Postat av: Anonym

Fysatan va otäckt, vet inte vad jag skulle ha gjort:/

2011-10-12 @ 22:24:03
URL: http://onlythequeen.blogg.se/
Postat av: Matilda

Fy hundan.

Även jag sitter här med tårar i ögonen och känner stor rädsla för att min lilla pojke inte skulle finnas här en dag.

Jag vill inte leva utan honom, så jag hoppas innerligt att vi slipper hamna där!

Tur att allt slutade bra med William :)

2011-10-13 @ 10:05:22
URL: http://matildasbrain.blogspot.com
Postat av: britta bloggar

Åh, fy så hemskt! Alla föräldrars värsta mardröm!

2011-10-13 @ 15:55:03
URL: http://brittabloggar.se
Postat av: Malin - Mamma till Nova

Men fy så hemskt :( Blir helt tårögd när jag läser detta och ser korten på din fina pojke. Tack och lov att allt slutade lyckligt! Kram på er

2011-10-14 @ 09:04:09
URL: http://maammamalin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0