På Påskafton var det ett par små kärringar som var på väg till blåkulla. I klädväg tager man vad man haver.
Vi tog oss en promenad till de närmaste grannarna, men korgen och påskkorten i högsta hugg!

Barnen tyckte det var mycket roligt, och lyckade samla ihop en del godis och lite slantar.

Många av grannarna tyckte det var väldigt kul att få besök av dessa små tanter, då det tydligen inte varit så mycket av den varan sen det att syskonen Ekstrand tillsammans med grannbarnen gjorde Ytterby/Bryggeri- vägen osäker.
Farbror Rune blev dess utom vädligt glad att träffa mig, då detta var ett antal år sedan.

Tiden springer verkligen fram! Det var inte länge sedan man sprang barfota på den varna asfalten. Åkte pulka i backen, ramlade på cykeln eller pallade plommon.
I år blir man 27 år, väntar sitt tredje barn och bor över 30 mil från sitt barndomshem.

Var tog tiden vägen?