Trotsig till 1000
Jag blir knäckt av att gå hemma tillsammans med Oscar!
Han har kommit in i nån trots. Vad jag än gör eller vad jag än säger så går det inte in.
Han slår och puttar William hela tiden, han kastar ur hela sin säng, kastar ut alla leksaker över hela golvet, endast för att jävlas. Han klättrar upp på bordet o river ner saker. Han är överallt!
Springer runt o skriker rakt ut.
Det hjälper inte att jag leker med han (dem), och om vi går ut är det lugnt den stunden, men direkt vi kommer in börjar han igen. Jag kan ju inte vara ute dygnet runt med honom!
Jag vet inte vad jag ska göra med ungen. Det är faktiskt hemskt!
Skulle göra allt just nu för att få ett jobb så jag får komma hemifrån!
Jag älskar mina barn (självklart!) Men fan vad jobbigt det är när han klättrar på väggarna!
Det största problemet av dem alla är det med att han är så enormt elak mot William.
Han slår o puttar och är elak under hela dagen.
Det spelar ingen som helst roll vad jag gör eller säger till honom. Om jag blir arg eller inte ens brys mig.
Han gör illa honom o sen hånskrattar han..
Vad ska jag göra?
Tyvärr så är det nog den trevliga 2-3 års trotsåldern som har slagit in. Testa gränser o vad man får göra o inte göra. O vad de får bestämma om o vad mamma o pappa bestämmer om. Det är ju superjobbigt men det går över! Plötsligt vänder det som vinden o de är hur snälla o trevliga som helst. För några år sen höll jag på o bli tokig på jobbet när vi hade en stor grupp på 8 treåringar o alla var lika trotsiga samtidigt! O då fick jag ju ändå gå hem på em o slippa det i några timmar. :)
Det blir ju extra jobbigt när ni bor så att du o Tobbe aldrig kan ha barnvakt i några timmar o bara göra något ni två tillsammans.
En massa kramar
Om du prövar med att ge varningar då? Först vänligt, sen bestämt och att de är sista varningen och blir det en gång till blir det konsekvens. Tex, ta bort en leksak han håller på med eller så. Och sen när han lugnat sig, sätta sig ner och prata och försöka förklara varför du blev arg och varför det inte är tillåtet att göra så.
Sen kanske att T kan ta över när han kommer hem? Så "sliter" inte du och oscar på varann. Och han ser att även pappa har gränser, precis som mamma.
Kram
Sara... det gäller nog att våga vara stark och bita ifrån och säga till ordentligt! Om du har lite godis hemma och båda pojkarna hemma samtidigt så låter du den ena, den snälle få lite godis och så låter du bli att ge den andra... när han märker att den andra får så kommer han säkert bli än värre, men då försöker du säga åt på skarpen och om han är lugn så får han också... går ju alltid prova!
