Det blir aldrig som man tänkt sig!


Satt och tänkte lite här.. det är alldeless tyst nu. Lillen sover och O är på dagis.
Kom på att det blir verkligen inte som man tänkt sig att ha barn.
Innan man blev gravid, så hade man bara sig själv, vad gjorde man på dagarna? Nu är hela livet fullt av upptåg.

När man sen blev gravid kollade man in andra mammor/pappor med sina barn.
Man såg barn med smutsiga kläder- man tänkte för sig själv att mitt barn kommer aldrig att få ha smutsiga kläder på sig.
Man såg all barnmat i hyllorna och tänkte- mitt barn ska bara få hemlagad mat.

OSV...

Men ända från att den förstfödda kom upp slemmig och skrikande på magen så förändrades alla tankar och hela livet.

Nu på morgonen håller man upp kläderna sonen hade på sig dagen innan, och ser...Ja det är en fläck på de här byxorna, ähh det är inte så farligt, de duger idag oxå, vi ska ändå bara vara hemma, eller vi ska ändå till lekparken och då kommer de bli smutsigare.

Likaså med maten.
Det började ända från spädis-åldern med att jag inte kunde amma någon av mina pojkar av olika själ. Ersättning fukar ju precis lika bra.
Sen började maten komma in i spelet vid ca 4-6 månaders åldern.
Jag var så duktig att koka upp och frysa in i små portioner.. men sen när det var dags att äta visade det sig att de dissade min mat fett.
Inget av det jag gjort dög.
Har köpt burkmat i 2 år nu.. haha

Jag vet egentligen inte vad jag vill få ut av detta... men en slutsats vi kan dra är ju, DET BLIR ALDRIG SOM MAN TÄNKT SIG ATT DET SKA BLI!