måndags morse kom sonen in med en lapp till mig som satt i brevinkastet.
Det var från våran granne som bor vägg i vägg.
Det var lite konstigt skrivet, men han skrev att han antog att vår älsta son (2,5år) hade rummet som var intill hans lägenhet.
Han skrev att han hade en nattjänst, och precis när han hade börjat slumra in så satt våran son igång att väsnas så han inte kunde sova.
Han skrev att han inte hade möjlighet att flytta sitt sovrum, och bla bla. Undrade om våran son inte kunde leka någon annanstans.

Till saken hör den att våran son leker väldigt försiktigt på mornarna.
Han knappt i sitt rum utan håller sig mest i kök/vardagsrum.

Vart lite fundersam över detta så stängde dörren till hans rum och lät inte barnen vara där på hela förmiddagen.
Såhär gjorde jag hela veckan, fram till idag. Då ville barnen verkligen leka där inne, och jag lät de.

På ett sett förstår jag ju honom. Han har jobbat hela natten och vill sova.
Samtidigt känner jag att det är ju morgon för oss andra som har normal dyngsrytm. Barnen måste ju få leka i sitt rum och vi måste ju få leva normalt.
Kan känna att han kan faktist ha öronproppar eller något om han tycker att de väsnas så.

Hur hade ni ställt er till detta?
Jag går iaf. inte och pratar med honom.. för han har ett väldigt speciellt sätt.

Jag är splittrad