Fuckade jävla cancer!
Äntligen har de fina armbanden jag beställde för ett par veckor sedan dykt upp här.

Köpte varsina vita till mig och min mamma, och ett svart till T. Detta armbandet betyder mycket för oss då vi alla har en stark anknytning till denna fruktansvärda sjukdomen. Varför ska den ens få existera?
Sjukdommen som inte ens förtjänar att nämnas namnet på har härjat i både min och Ts familj under en tid och för ett par veckor sedan rycktes en av våra kära ifrån oss.
Hoppas att du har det bra där du nu befinner dig ♥

 

Eftersom jag är sjuk och inte har såå mykcet att bjuda på för tillfället så slänger jag upp lite bilder på några tröjor som jag sydde under påsk. Älskar dem, och det gör barnen med!

 

Jag erkänner min besegrad än en gång. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att bli frisk och få leva ett normalt liv, nu låter det som jag är döende men när man i princip varit sjuk av förkylningar och diverse oavbrutet i ca 4 månader börjar man tröttna. Jag hade sett så mycket fram mot att jobba resten av veckan och så ta en myshelg tillsammans med familjen i helgen. Vad händer? Jo jag vaknar när klockan ringer och jag kan knappt varken svälja eller andas. Halsen är genomsvullen och gör ont. Jag som mådde så himla bra igår när jag jobbade hela kvällen.

 

Efter att jag fick Junie har jag känt att det är bra med barn. Det är otroligt mycket jobb med tre stycken busfrön som är födda relativt tätt (21 månader mellan Oscar och William och nästan 3 år mellan William och Junie).
Just nu kantas vardagen av bråk mellan killarna nästan dygnet runt, en matvägrande 6åring som inte äter mer än luft. Att man dessutom har en 1½ åring som är mer vild än tam tar slut på de sista krafterna. Hon är överallt - Jag skojar inte när jag säger överallt. Jag har aldrig varit med om maken till unge som är överallt. På bordet, i fönstren, på köks och diskbänken, tvbäken, listan kan göras lång. Det kastas mat, det kastas leksaker, det är fan saker överallt, och skrik. Nu lägger jag fram de mest negativa sakerna jag kan, men jag hoppas att ni förstår att även vi kan ha våra helt underbart mysiga stunder där alla är nöjda och glada :) Det jag vill få fram är att livet som en trebarnsfamilj inte alltid är en dans på rosor, sådär rosenrött och fluffigt som det ibland framstår med alla mysiga bilder.

Men vaför i hela friden längtar man efter ännu en bebis när man har det som man har det redan?
Känner mig helt på det klara nöjd med de barnen vi redan har, men så kommer den där längtan efter den fina bebismagen, efter den vidriga men ack så underbara förlossingen. Den första tiden men amning som bara krånglar och en liten skrikande bebis som inte blir nöjd. Mjölkstockning och spyor.
Att jag dessutom mår som en spya hela jag under 9 månader är tydligen helt bortglömt när man kommer på dessa bebistankar.
Jag antar att jag inte är ensam om dessa tankar, och när jag i helgen köpte senaste numret av Mama (jag som aldrig köper tidningar kände väll på mig att det var något läsvärt denna gången) fann jag en artikel om den lilla babyn kallad "escape baby". Är det verkligen så det är? Man går automatiskt i dessa tankar när man har det stressigt i vardagen. Mammaledig igen, att få gå hemma i ett helt år utan att jobba. Slippa vardagsstressen med jobb och dagishämtning/lämning.
Men vad händer när bebisbubblan smäller. När den lilla underbara babyn är ett år helt plötsligt och vardagen med jobb och en 1 åring som är både högt och lågt är tillbaka igen. Dessutom är man en till i faniljen som ska hämtas och lämnas - ännu mera påfrestningar och tålamod, och ännu en liten vilja att tampas med. Vem skulle så inte än en gång längta efter en liten "escape baby" att fly jobb-vardagen med?. Hur skulle det sluta om dessa tankarna aldrig tog slut? Man skulle ju sitta här med 15-20 ungar.

 

Därför försöker jag tänka så många negativa tankar jag bara kan komma på med att ha barn just nu (fast att jag egentligen tycker att det är helt jävla underbart med de små liven och att jag aldrig vill att de ska växa upp).
För jag ska erkänna att jag är enormt jäkla bebis sugen :)

Hej alla fina bloggvänner och vänner som läser.

Bloggen har ett tag legat på is helt och hållet, (det lär ju inte gått helt omärkt förbi eftersom ni inte haft någonting nytt att läsa om här inne). De faktorerna med inskolning på förskolan, Börja jobba, sjuk, vab, sjuk, vab, jobba, jobba, vab, sjuk, har tagit väldigt mycket på krafterna och lusten och orken har helt enkelt inte funnits. Lite synd tycker jag själv då detta är ett sätt för mig själv att komma ihåg vad som häde i mitt liv just här och nu.

 

Nu har jag ett tag känt att jag haft lust att blogga, men jag har inte kommit mig för. Så utan att lova att jag kommer fortsätta tänkte jag göra ännu ett försök. Hur ofta och hur mycket det blir låter jag vara osagt eftersom livet går upp och ner. Man får inte glömma bort att man ska leva mitt i all vardagsstress.

Så, Helt och enkelt önskar jag mig själv tillbaka till bloggen och hoppas att några av mina gamla läsare kommer tycka att det är roligt att se mig tillbaka, och att alla ev nya läsare ska trivas.

 

♥

 

 

 

För er som är intresserade finns det nu en Facebook sida för GlamiNa Barnkläder
https://www.facebook.com/GlaminaBarnklader
In och gilla med er :)

Jag har fått någon period där jag tycker att det är så himla kul att sy igen. Snart har jag väll så mycket kläder så jag måste slänga dem efter folk. Tyvärr går försäljningen väldigt dåligt. Många verkar gilla mina kläder men är inte beredda att betala för dem. Det är ju tyvärr så att man inte kan ta 50kr för ett plagg som ex kappahl, lindex eller hm. (tänk på att de är masstillverkade ) För det första är ju tyget väldigt dyrt, och det är både ansträngande och tidskrävande att sy dem.

 

Jag har varit sugen på att öppna någon slags webbshop flera gånger, men alltid gett upp tanken då jag inte vet om det är värt att lägga ner tid på det. Vi får se hur det blir.

 

Dessa två tröjorna sydde jag till pojkarna igår. Modell smalare, precis som jag gillar dem.
Tunika-klänningen till Junie sydde jag i morse. Barnen är nöjda och stolta över att få gå till förskolan med dessa på sig i morgon.

 

Hej vänner!

 

ÄNTLIGEN är vi friska. Eller ja, helt friska kommer vi nog aldrig bli, men nu är all feber borta iaf.

Jag blev riktigt dålig och låg i inflensa typ 9 dagar. T fick stanna hemma från jobbet och sköta om oss alla. Junie hade feber i 9 dagar, den steg så högt som 41,1 grader. Otäckt! Men med koll på VC så var det inget fel på henne utöver febern.
Vi alla är fortfarande förkylda, men vi är på benen och alla barnen är på förskolan. Jag har just suttit och fyllt i lite viktiga papper samt scheman till förskolan. På tisdag börjar allvaret. Jobb. Blandade känslor, men det blir nog bra tillslut.

 

God förmiddag folket!

 

Fy vilken stressig dag jag hade igår. Inskolning på förskolan med Junie. Pojkarna fick då vara själva på sin avdelning 2 timmar utan oss, och det hade gått så bra. Vi (jag och Junie) hämtade dem vid 11. Sen var det bara hem, laga mat och plocka iordning lite för att sedan bege sig på schema möte på jobbet (jag som varit borta i 1½ år fattade verkligen nada.) Typ allt har ändrats under tiden jag har varit borta.
Efter mötet var det bara hem och renskriva matlistan och skicka gubben till affären. Laga mat och sedan läggdags för de små. Pappan och mamman somnade båda i soffan. Haha.

Även idag har vi varit i full fart. Förskolan för pojkarna, inskolning för Junie. Nu är pojkarna kvar över lunchen och vi ska hämta dem 12.30. Junie somnade som en stock efter lite mellanmål. Själv sitter jag och myser i min goa soffa med en kopp kaffe och ska just ta mig an lite bloggläsande.

Hoppas att ni får en trevlig fredag!

Puss puss :)

 

Att laga mat till sig själv och tre barn är inte alltid så lätt. Speciellt inte när man inte handlat.

Fick tillslut ihop lite bottenskrap ur frysen och kylen. Pommes och kassler till barnen och omelett med en röra på majonäs,rödlök,tomat och kassler till mig.

Dags att skriva ihop den där matlistan nu tror jag!

 

God förmiddag från soffan :)

Hemkomna för ca 1 timma sedan från ännu en inskolningsdag. Även detta tillfället flöt på bra och och tror det kommer gå bra för Junie på förskolan. Trots att hon är väldigt mammig. Jädrar om hon gråter nästa vecka när jag ska lämna kvar henne där en liten stund. Då kommer jag med gråta. Mammas lilla pingla.
Personalen verkar dock vara jättebra och hur söta som helst! Så det känns tryggt. Har oroat mig ganska mycket för detta nämligen, när man var så bortskämd med den underbara personalen på Trollgården.

Även för pojkarna hade det gått bra och de ville inte alls att T skulle stanna kvar idag. Imorgon ska vi se om de kan få vara där själva utan oss den timmen som jag är med Junie. Sen tar jag med dem hem. Och på fredag kanske de kan vara där ytterligare en stund.

 

Det blir mycket förskolesnack nu inser jag men det är ju det som händer i våra liv just nu.
För övrigt idag så ska jag försöka ta reda på en del tvätt som ligger och skräpar. Tvättar just nu upp poklarnas fodrade regnställ som legat smutsiga allt för länge sedan de slutade på Trollgården.
Ska även knåpa ihop matsedel och handlingslista för en vecka. Ringa några viktiga samtal, och ikväll ska jag ner och kolla in gymmet.

 

 

 

Tänk att denna lilla här ovan, den minsta lilla saken i mitten just har haft sin allra första inskolningsdag på förskolan. Likaså pojkarna.  De skolas in med Tobbes hjälp ( jag har svårt att dela på mig ). Där verkar det ha gått bra och jag tror att det skulle gå ännu bättre om vi bara fick lämna dem där själva. De är ju ändå vana med förskola och de har varandra med för den delen. De blir mer blyga när nån av oss är med.

För Junies del så gick det med bra. Hon var lite blyg i början men lagom till vi skulle gå så var hon i full fart och inte alls så blyg för de andra små barnen. Var mest de vuxna som hon var lite lite avvaktande mot.
Nu ska vi fortsätta en timma om dagen resten av veckan och så blir det lite mer nästa vecka och då även lämna henne en liten stund. Både skönt/spännande och jobbigt. Jag som aldrig är ifrån den tösen känns det som.

 

 

Jag har sytt lite till Junie.

Det blev tillslut en body och ett par byxor. Det var så kul och det var så längesedan jag sydde nu. Det blir ju så när jag hela tiden måste hålla på att plocka fram och tillbaka med maskinerna på köksbordet. Ingen ordning alls och varje gång vi ska äta måste jag plocka bort allt. T kom dock med förslaget att vi skulle försöka klämma in en liten hörna för mina maskiner i sovrummet. Så om det går att lösa på ett snyggt sätt tackar jag inte nej :)

Hur som helst älskar jag både modellen och färgen på byxorna, och jag är glad att jag gjorde dem i storlek 80 och inte 86 som jag först tänkte. De var nämligen väldigt stora i storlek :)
Svamptyget som är i bodyn har hon en mössa i med. Tycker att det är så fint.

 

Men summan av detta var väll att jag ville ge mig själv en klapp på axeln.

 

 

 

Idag har vi en lugn mysdag här hemma. Morgonen bestämde sig tydligen att börja redan före kl 5 då båda pojkarna var uppe och sprang. Och att berätta för William vad det innebär att vara tyst, är som att prata med en vägg, haha. Han tjoade ju självklart på och väckte Junie. Trots tidig morgon har det inte blivit mycket gjort. Söndag är en typisk slödag här hemma vid oss.

Alla tre killar bygger med lego, de passar på när "hon som ska stoppa allt i munnen" sover. Själv har jag tagit min plats i soffan och letar insperation till hemmet som under våren ska gå från svarta möbler till vita (Äntligen, efter många års bearbetning har jag fått min karl att gå med på detta - prisa Gud) :)

Igår hade vi en tur på stan med en mysig fika. På eftermiddagen syddes en stor sittsäck till grabbarna och så spelade vi sällskapsspel resten av eftermiddagen. Själv hade jag en riktigt tjurdag igår, men jag försökte vara så trevlig jag orkade mot min omgivning.

Jag har sumpat både socker och kolhydrater nu några dagar och jag antar att det gav min kropp en chock eftersom jag under hela december månad endast levt på dessa två ämnen. Skönt att vara på banan igen och på onsdag är gymmet inbokat :)

 

 

Det kommer under några dagar komma upp en liten resumé av året 2012, i bilder.
Först ut är:

Idag bjuder jag på lite bilder från vår julafton. I år var det inget av barnen som var rädd för tomten, William var lite fundersam över hen men han vågade gå fram själv. Junie undrade nog vad det var för typ men intressant var den.

 

Våra barn fick inte alls många klappar i år. Tycker det är sådan hets omkring detta och att det verkar bli nån slags statusgrej och tävling om vem som köper flest och dyrast julklappar till sina barn.
Från oss fick barnen för strax under 500:- var och då var det kläder medräknade i den summan och inte bara leksaker. Sen fick de lite saker från mor och far föräldrar / Fastrar/morbror  med familjer.
Barnen som hade en önskelista som varade ett varv runt jorden led inte för att det inte fick allt de hade önskat sig. Jag tror inte att de hade blivit lyckligare över att få saker för 2000:-/var, mer förvirrade snarare.

Istället får de lära sig att uppskatta sakerna de verkligen får.

 

Bjuder på några bilder från en dag av julens utelek i Storå. Snö fanns det gott om till jul för en gångs skull. Lycka för barnen att åka på den gamla bobben som mamma (jag) hade när jag var liten :)