Det ska krypas, det ska hoppas, det ska pratas. Hon ska ställa sig upp, och hon ska klättra.
Det händer så mycket just nu med den lilla lilla fröken Junie.
Nu duger det inte längre att sitta ner, och speciellt inte att sitta stilla. Det är så nära att hon kryper nu. Hon tar sig någon decimeter hit och dit och hon byter riktning hela tiden. Det är från rygg till mage, mage till rygg, och hon har tillochmed lyckats sätta sig upp själv från liggande.
Hon klarar oxå av att ställa sig på knä mot någon möbel, och hon älskar att stå/gå när man håller i henne.

"Pratar" gör hon med.
Kommer inte alls ihåg med killarna när de började (det är uppskrivet någonstans men har inte letat på det)
Den 23e maj sa hon PAPPA. Och sen dess har det varit pappa för hela slanten. Men igår sa hon MAMMA! Åh! Mammahjätat smälte!
Jag är fullt medveten om att hon säkert inte vet vem mamma och pappa är. Men att hör dem orden får än iaf att bli så stolt över denna lilla varelse ♥