Historien upprepas =(
Vi låg i sängen. Tittade på tv och väntade på pappan. William sa att han var trött och Oscar och Junie busade.
William ligger hopkurad bredvid mig och jag kollar på Ogge och Junie som busar.
Plötsligt märker jag aktivitet från Williams håll, tittar dit och då ligger han o skakar =(
Neeej!
Paniken kryper på och jag blir hysterisk. Oscar springer iväg till tvrummet i ren förskräckelse.
Jag "ruskar" William och lägger han på rygg. Ringer Tobbe och skriker allt jag har i luren "WILLIAM HAR EN FEBERKRAMP, WILLIAM HAR EN FEBERKRAMP, VAD SKA JAG GÖRA? KOM HEM NUUUUUU!"
Fipplar med telefonen och kan inte ens slänga på luren. William skakar fortfarande och blir blåare och slutar andas.
Jag får äntligen av den där jäkla telefonen och lyckas slå 112. William andas fortfarande inte och det kommer fradga i munnen på honom. Han börjar kräkas och jag välter över honom på sidan. Äntligen börjar han andas oregelbundet. Ambulansen är påväg.
William sover djupt. Okontaktbar.
Tobbe störtar in. Han får ta Junie som ligger övergiven i andra änden av sängen. Oscar som sitter i soffan börjar gråta av rädsla över allt som händer. Ambulansen kommer och en an killarna bär ner honom till ambulansen.
Han syresätter sig dåligt och han får extra syre på väg in till sjukhuset. Hans temp i ambulansen är 39,8.
Väl framme vaknar han till och han bärs in på barnavdelningen. Han vill bara sova, och han skakar och fryser.
Han faller hela tiden bort i sömn. Han syresätter sig fortfarande inte 100%, men slipper syrgasen.
Han får sova en liten stund innan läkarna skakar liv i honom. Det blir en ordentlig undersökning och blodprover.
Han har börjat kvickna till och får en isglass och en klubba. Sköterskan fixar en film på tvn åt honom.
Han blir bättre och bättre men är såklart ledsen och trött. Blir tempad igen och nu är febern nere på 38,3.
Får ännu mera febernedsättande och piggnar till ytterligare. Efter ett par timmar är alla tester färdiga och det visar inget annat än ett virus i kroppen, därav febern. Det var alltså en feberkramp, som jag misstänkte.
Vi får åka hem och väl hemma får vi i honom lite yoggi och macka. Sen somnar han gott i sin säng.
Idag mår han bra och har ingen feber.
För alla er som inte varit med om en feberkramp kan jag berätta att det finns nog inget värre. De sekunderna eller minuterna barnet inte andas, skakar och är blå. Där man tror att barnet dör.. Det är hemskt! Den paniken som utbryter i kroppen går inte att jämföras med något annat.
Jag har varit livrädd för detta varje gång något av mina barn har feber. Efter det som hände förra gången så har det etsat sig fast på näthinnan och jag har många gånger mått dåligt av allt det som utspelade sig den dagen jag trodde att mitt barn skulle dö. Jag har plockat i dem febernedsättande så fort de visat täcken på att stiga ett par grader i temp.
Men så händer det hemska igen =( Febern stiger för snabbt och det är ett faktum.
Snälla gode gud. Låt inte detta hända igen! Jag, hjärtat i denna ömma mammakroppen blir skadat för livet.
Kommer alltid leva i skräck om att något av mina barns ska dö.
Wille har kvicknat till, kollar på film med lejonet han fick av ambulansen.
Usch, jag får tårar i ögonen när jag läser det. Stackars lille Wille. Och så hemskt för er. Massa kramar
FY VAD HEMSKT! Sänder stora kramar till dig och familjen!
Vilken fruktansvärd upplevelse & panikkänsla. Vet inte alls hur jag själv skulle ha reagerat..
Att de kan få så hög feber att de slutar andas är ju skrämmande.. hoppas man slipper uppleva detta.
Styrkekramar till er & ta hand om varann & mys i helgen :)
Men fy vad hemskt! Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det skulle vara att verkligen tro att ens barn ska dö. Jag är så glad att det gick bra och att han är piggare nu, men fy vad jobbigt för er allihop när det hände..
Skickar styrkekramar!
Än en gång kan jag inte hålla tillbaka tårarna :( Vilken rädsla det ska vara för er <3 Usch!!! Nä fy... Vilken tur att allt gick bra.. Lilla William då! <3
Hoppas ni får en lugn och mysig helg tillsammans <3
KRAM
Men fy gumman. Det gör ont i hjärtat och blir alldeles tårögd när jag läser det.
Vilken fruktansvärd känsla och att behöva uppleva den flera gånger, nej fy tusan.
Tur att allt gick bra iallafall. Tänker på er. Var rädda om varandra och krama om varandra.
Kramar
Fy fan! Fick rysningar när jag läste, så himla otäckt! Tur allt gick bra med plutten <3
Usch fy vilken hemsk upplevelse... :( Förstår att de måste vara fruktansvärt att se sitt barn så, utan att andas.. :( Hopps han mår bättre nu och att de inte händer igen!
Ryser i hela kroppen när jag läser detta. Förstår att du blir ärrad! Nu ska vi hoppas högt och lågt att han blir frisk. Kramar fina du!
neeej inte igen ???? :( fyfan ! nu sitter jag här och bölar ! stackars lilla W, jag har faktiskt aldrig hört talas om det innan ? Alva får ju så hög feber när hon väl får feber och den ligger oftast över 40 grader, hon blir såå slö och helt borta i blicken, bara DET tycker jag är hemskt !! usch, många kramar till er <3
Usch så hemskt, vet hur du känner då vi levde på sjukhus 3 månader med oliver och han blev blå och livlös flera gånger om dagen...
Förstår att du blir "ärrad" av dessa händelser.. Hoppas verkligen ni slipper dessa feberkramper nu!!
Kram
fyy det är så hemskt å läsa så tårna kommer även denna gång (minns förra gången du skrev om detta å då kom mina tårar oxå).
Fyy så hemskt det måste vara, milton fick en sk feberkramp en gång då febern steg plötslit, men han krampade inte utan "bara" tuppade av å ja fick ingen kontakt med honom en stund å det var såå hemskt så ja började gråta när paniken lagt sej å vi fick åka på sjukan.
Men detta måste va 10000ggr värre å se när de krampar å slutar andas, fyy.
Massa kramar till dej/er!
Fasar för om detta händer oss! Usch, grät när jag läste ditt inlägg! Stoooor kram!
Usch jag ryser. Hailey har haft flera feberkramper, fruktansvärt varje gång! Första gången hon fick det hade hon 3 på mindre än 24 timmar, det va inte skoj ska jag lova....Det värsta är att man vet att det kan hålla på tills de är runt 5.... Har W fått många kramper? När han varit vaken? Har d andra barnet fått några kramper? H har bara fått när hon sover så så fort hon är sjuk, har feber får hon sova hos oss så man har lite mer koll. Hoppas han kryar på sig snabbt igen! Kramar
Fy fan säger jag bara!Måste ju vara ett he-e när det där händer.Vågar inte ens föreställa mig...
Stackars stackars er!
Gör ont i hjärtat bara av att tänka på vad du fick genomlida där i paniken...
men. UNDERBART o höra att allt gick bra till slut.
O NÄ.nu händer det inte fler ggr.aldrig mer.
Hoppas ni får en fantastisk helg.Trots allt!
KRAMAR
Hu! Skönt att han mår bättre igen.
Jag finner inga ord när jag läser de här. De måste va bland de vidrigaste man kan uppleva! Hemskt att du har vart med om de två gånger. All kärlek och styrka till er!
Vilken fruktansvärd upplevelse. Får tårar i ögonen av inlägget och lider otroligt med dig som har upplevt det!
Vad bra att det gick bra den här gången också och jag hoppas att du ALDRIG mer ska behöva uppleva samma sak igen!
Kramar! <3
usch vilken MARDRÖM!!!! ://
är glad att jag inte har behövt uppleva just feberkramp!! (tempar alltid som en galning och proppar i dem febernedsättande därefter...)
förstår att minnet dessutom etsar sig fast.. ://
minns när Elvin låg inne för rs-virus och var HELT väck! okontaktbar, det var vidrigt verkligen :((
hoppas ni slipper fler feberkramper i framtiden!
kraaaaamar
usch vilken MARDRÖM!!!! ://
är glad att jag inte har behövt uppleva just feberkramp!! (tempar alltid som en galning och proppar i dem febernedsättande därefter...)
förstår att minnet dessutom etsar sig fast.. ://
minns när Elvin låg inne för rs-virus och var HELT väck! okontaktbar, det var vidrigt verkligen :((
hoppas ni slipper fler feberkramper i framtiden!
kraaaaamar
Fy vilken mardröm, jag hade blivit livrädd och inte vetat vad jag skulle ta mig till! Det verkar inte vara så jätteovanligt att detta händer, så jag fasar verkligen över att det ska hända... Stor kram
Ps. TACK TACK för den fina vinsten! Det kommer att bli uppskattat av barnen, verkligen!
Usch! Jag börjar nästan grina när jag läser detta. Känner ångesten av att läsa dina ord. Jag har aldrig upplevt en feberkramp men jag har sett epilepsianfall. Dock inte med något av mina egna barn.
Men jag antar vi haft vår beskärda del med våran äldsta son ändå. Han har ju inte krampat men slutade väldigt ofta att andas när han var mindre. Syrgas hade vi hemma och även en cpap som hjälpte honom andas då han själv inte orkade. Och ångesten man drabbades av då måste ju vara liknande den du upplevde när feberkramperna kom. Usch! Tur att han mår bättre nu iaf! Lilla vännen!
Fy! Tårarna rinner! Så otroligt hemskt. Hoppas verkligen att ni aldrig behöver vara med om det igen. Ge honom en stor kram :)
Men fy vad hemskt!! Jag vet att min bror fick de när han va mindre.. är glad att jag inte va där å upplevde det!
Usch vet inte vad jag skulle göra ifall Noel fick de.. vilket panik!!
Tur att de gick bra iaf!!
Kramar!!
Usch så fruktanstvärt. Mardröm!!
Åh stackars Wille, och jag förstår dig att ni är ärrade för livet.. Tur du är värsta supermom, du är en underbara mamma och det vet dina barn kan jag lova! Många krya-på-dig-kramar
p.s är det vanligt att det får feberkramper? hur får man det? tänkte på om det är hög feber..
Ush vad hemskt det lät! Skönt att det gick bra och att han blev bättre.
