I Onsdags eftermiddag hoppade barnen i soffan, så som dom gjort mååånga gånger.
Varje gång tjatar mamma om att man inte får hoppa i soffan för man kan slå i huvudet.
Som varje gång lyssnar de inte heller, och man kan ta dem därifrån tusen gånger, och de är tillbaka lika fort.

Och vad händer denna onsdagseftermiddag kl 16.00?
Jo det ska jag berätta.

Oscar klappar bakåt och slår bakhuvudet i fönsterbrädan (som är av marmor!)
Blodet sprutar. Bokstavligt, på en gång smällen kommer. Blod överallt!
Får snabbt tag i honom och springer ut i hallen, in på toaletten för att få tag i papper.
Lindar av hundra meter papper och trycker mot huvudet. Tar inte många sekunder förrän pappret går att krama ur. Går åt två stycken sådanna reäla! pappersbitar till, innan blodet avtar lite.
Mitt i allt det här kommer T hem från jobbet och tycker det ser ut som ett blodbad.
Han får ta sig ann blodet i soffan (som är en bege tygsoffa!)
Själv kollar jag in såret som är ganska hyffsat på ca 2 cm, glipande 2-3 mm
Blodet har i princip slutat och jag ringer 1177 eftersom jag misstänker att detta måste sys.
De svarar diekt, och hänvisar till VC som fortfarande har öppet.
16.45 får jag tag i dem och vi får besked att komma upp. Snabbt! eftersom de stänger om 15 minuter.
Finns inga läkare kvar, men 2 sköterskor tar emot oss när vi kommer indimpande 5 minuter innan de ska till att låsa dörrarna.
De tvättar och diskuterar. Oscar är så duktig. Vi sitter och pratar och gosar med hans djur Maja.
Beslutas att det ska försökas med tejp, eftersom det inte är så vidare att sy, o plåga honom.
Klipper ner håret på honom vid såret och tejpar och tejpar.

Tejpen och plåstret sitter fortfarande kvar, och det ser ut som det fastnat i såret. (AJ)
Det ska sitta till minst i morgon, sen ska vi försöka ta bort det och byta.
Tänkte försöka göra detta på söndag.

Mammas lilla Ogge. Att han aldrig lär sig.
Man kunde hoppas att han lärde sig något av detta, men nästa dag hoppar han i soffan igen tillsammans med lillebror.