Jag satt och funderade lite förut. Vad konsig jag är.
I helgen när T och jag låg tillsammans i soffan o kollade på tv blev jag bara såå bebissugen.

Jag: Åhh Bebis!
T: Vill du ha en bebis?
Jag: jaaa åhh
T: Men du har ju sagt att du inte vill ha en till nu
Jag: Jag vet, men åhhh
T: Det får vänta
Jag: Ja vet de. Men åhhh. Men kanske nästa höst?
T: Nee de är för tidigt
Jag: Neeej, då fyller William 2år, då är han nästan 3 när bebis kommer, och Oscar är väll ca 4,5 det blir lagom
TYSTNAD I RUMMET OCH SAMTALET ÄR AVSLUTAT

Jag SKA inte ha en till nu. Haha, så fundera inte på det.
Men jag fattar inte varför man får den känslan. Fick ju sama känsla när Oscar var 1 år.
Det är precis som de inte är bebisar längre då, och då blir man helt ifrån sig. Vad är det som händer? Man kan inte bara lägga sig o gosa, och barnet ligger kvar, det vill upp, ned på golvet o leka.

Jag längtar just nu efter ett jobb. Jag vill ut, tjäna pengar, lämna på dagis - hämta på dagis.

Vet inte vad jag vill komma fram till. Jag är bara bebiskär. Men om man alltid skulle ha en bebis, hur många barn skulle man inte då ha när man är 50? =)